Camilla Henemark

Andy Warhol har ju hittat på det där med 15 minutes of fame. Och det finns säkert flera som väntar på sin tid i rampljuset. Till de skulle jag vilja säga, ge upp. Tyvärr. Ni kommer inte få er kvart. Varför? Jo, Camilla Henemark har tagit den. Hon verkar inte ha nöjt sig med sin egna kvart och därför tagit massa andra personer 15 minuter.

Stod både på Aftonbladet och Expressen att hon är redo för Schlagerfestivalen nu. Att hon ska bli den nya Ranelid. Vad är det för paralleller mellan de? Båda har skrivit minst en bok och därmed båda kan kalla sig författare (En titel som inte verkar vara så svår att få medtanke på att alla verkar spotta ur sig böcker). Ranelids medverkande skapade rabalder oavsett om man gillade låten eller inte. Kommer hon säkert också göra. Oavsett om man gillar det eller inte. Och jag hoppas redan på förhand om hon skulle vara med, att hon absolut inte vinner. Men inte heller komma sist. Som Magnus Uggla resonerade efter att han kom sist när han var med på 70-talet, att det är bättre att komma sist och då bli ihågkommen, än i mitten och bortglömd. Och ja, jag tycker Camilla kan få komma i mitten. Men hon har ju hållit på med musik tidigare, det har ju inte Ranelid. Fast bidrog hon så jäkla mycket egentligen Army of Lovers? Jag har absolut ingen aning, eftersom jag tycker Alexander Bard verkar vara en jobbig person (och jag har inte heller uppskattat någonting annat han har tagit sig för i musik väg (bortsett från en låt han skrivit med Ola Håkansson åt Jerry Williams som heter Started With A Love Affair, som är riktigt bra)). Sen den där andra killen som var med, frisören, vad han nu heter, kanske nåt med Jean, det bästa han gjort är att hålla sig från rampljuset och klippa kalufser. Sen är var det väl en till tjej, som jag inte heller vet vad hon heter, men verkar väldigt jobbig efter det lilla jag sett med henne på tv. Av dessa anledningar har jag helt enkelt inte lyssnat speciellt mycket på Army Of Lovers, plus att de gånger jag hört de har jag tyckte det varit skräp.

Två sista grejer:

nr1: Gjordes ju någon satribild med kungen och drottningen där Henemark låg näck på ett bord och kungen och de andra knickdickerna som han hänger med, står runt henne. Kungahuset blev ju inte så glada över bilden. Inte Henemark, med motiveringen att hon inte hade blivit tillfrågad om att få vara med (tillskillnad från kungen då eller?) Hon som gjorde bilden bad Henemark om ursäkt med inte kungen. Jag tycker hon skulle gjort tvärtom.

nr2: Henemark har skrivit en bok där hon rabblar upp flera kändisar som hon legat med. Kommer inte ihåg exakt vilka det var nu. Men hon har sagt att det är ännu fler som kommer dra en lättad suck över att de inte är med. Men min fundering är, är det deras rykte verkligen blir mest nersmutsat? Bortsett från avsaknad av smak. Är det inte hon som uppenbarligen i så fall hoppat i sängen lite hipp som happ?

Annonser

Länk

Stadsministern

Gjort en till liten video. Nu blev det herr Reinfeldt som blev offret. Eller den utvalde. Fast till skillnad mot den jag gjorde med Anders Borg så handlar inte den här om politik…utan kärlek. Inga effekter eller filter nu heller. Här försökte jag mig på läppsynk på några ställen, med blandat resultat kanske. Blev i grund och botten bättre än Borgvideon tycker jag, lite roligare och bättre bilder. Tyvärr är det ju så när man tar bilder från youtube att det är blandad kvalité på de, vilket gör att det blir det också i min video.

Lars von Trier

Lars von Trier, dansken. Jag har mig vetligen sett tre grejer han har gjort. Breaking the waves, halva serien Riket och Melacholia. I den ordningen. Breaking the waves såg jag när jag pluggade, för det var en del i kursen där man skulle tolka en scen ur en befintlig film, och det gjorde man i grupper. Filmerna och scenerna fick man inte välja fritt, det fanns ett antal som läraren valt, och då valde jag Breaking the waves. Min grupp skulle tolka den där Stellan Skarsgård ligger helt förlamad efter att fått en oljeborr (tror jag) på sig, och Emeliy Watson (tror jag hon heter fast hon kan lika gärna heta Berta Smith) kommer in i rummet där han ligger och Stellan ber henne glömma honom helt från sitt liv. Jag fick spela Stellan. En roll i just den scenen iaf som passade mina skådis skills bra. Ligga i en säng stilla och spela likgiltig och knappt säga nåt. 

Sen fick jag en möjlighet att se Riket. Lånad den på biblioteket, fast de hade bara första halvan av säsong 1 (ingen aning om det finns fler säsonger). Min far gillar Ernst Hugo och lite har väl kanske spridit sig över till mig, eftersom det var just därför jag lånade serien, för att få se han stå och skrika ”Danskjävlar!” 

Eftersom jag gillade de två första mötena med prylar som von Trier gjort, ville jag se Melancholia som det var så mycket hajp om på Cannes när den var där. Läste att den handlade om jordens undergång. Brukar annars vara väldigt skeptisk till det temat, men tänkte här, det är ju von Trier, det blir säkert konstigt och bra. Så jag hade höga förväntningar. Men blev besviken. Varför jo:

Fröken Dunst som hade huvudrollen led i filmen av någon sjukdom, eller diagnos. Nu är jag inte så vass på olika diagnoser eller sjukdomar, har alltid tyckt prat om sånt varit tråkigt. Därför kunde jag inte sätta fingret på vad det var hon led av. En som är bättre än mig på sjukdomar kanske kan det, för den har mer kunskap än mig. Vilket kräver att jag måste ha en viss förkunskap i ämnet för att förstå en väsentlig del av handlingen. Vilket jag inte tycker är okej. Och det nämndes ju aldrig ju i filmen vad hon led av. Vad jag lärt mig så ska man i film, nämna saker som är viktiga för handlingen tre gånger, för att vara säker på att publiken uppfattar det och är säker på att det är viktigt. Och von Trier gjorde det ingen gång. 

En annan orsak till att jag inte gillade filmen var för att berättartempot var så jäkla långsamt. Filmen är 136 minuter, och det känns som du sitter där och tittar i 3-4 timmar. Lite samma känsla som Dead Man med Johnny Depp, som också känns som man sitter i flera timmar mer och tittar än man gör. Och i början av von Triers film visades det massa bilder, många snygga iof, till någon klassisk lugn musik. Bilderna visades säkert närmare en minut, var. Bara när de hade slutats att visa så kändes det som de 136 minuterna var passerade. 

Sen blev jag lite besviken på att han verkar ha lämnat dogma-köret, det som gjorde att jag gillade Breaking the Waves och Riket. von Trier skrev ju dogmamanifestet men en annan filur, säkert dansk och som  säkert heter något annat än Anders. Fast von Trier kan ju omöjligt ha följt det manifestet i Breaking the waves. Manifestet är i stora drag regler man ska följa inom dogman för att göra film lättare, och strunta helt i sånt som heter ljussättning, lägga på effektljud och andra ljud i efterhand osv. Sen timejumps annat som man bör undvika för att göra det behagligt att titta, är man flitiga på att tillämpa i dogman. Och i grund och botten ger det ändå en viss charm i det hela. Men i Breaking the waves vet jag att det används en hel del musik, bland annat Hot Love med T.Rex. Och jag har svårt att tro att T.Rex stod baom ryggen på fotografen och spelade, speciellt eftersom Marc Bolan som mer eller mindre var T.Rex och vars röst man hör i Hot Love, dog innan filmen spelades in. Så där bröt von Trier mot sitt eget manifest. 

Och det var allt.