Bild

Annonser

Vi På Marinen

Ny video nu igen. Eller det var ett tag sen. Idéen fick jag här om dagen när jag hörde musiken till Vi på Saltkråkan. Jag tänkte om det kunde bli kul om man tog den musiken, lade till några trummor och sen la till bilder från marinsoldater. Sagt och gjort. Bilderna är från någon gammal propaganda film för amerikanska marinen.

Var nog den snabbaste videon jag klippt. Först gick jag snabbt igenom propaganda filmen och letade efter bilder som kunde passa. Sen la jag de på timeline ovanpå musiken. La de i en ordning som kändes bra, höftade lite hur långa bilderna skulle vara, renderade och sen tittade igenom och tyckte jag var klar. Annars brukar jag lägga ner rätt mycket omsorg på vadera bild och klipp, men det kan jag inte säga jag gjorde här utan körde mer på känsla. Var kul de med. Videon är ju här nere som vanligt. 

Romance and Cigarettes

Det här är en film från 2005, genren jag skulle placera den i är komedi-drama-musikal. Den handlar i det stora hela om en familj där fadern blir träffar och vänstrar med en yngre rödhårig tjej. Fadern spelas av James Gandolfini, modern av Susan Sarandon och rödtoppen av Kate Winslet.

Jag är rätt kluven till den här filmen. Den första halvan tycker jag är helt genialisk. Väldigt roliga och otippade musikalnummer. Exempel redan i början när Gandolfini ”Mr.Sopranos” sjunger A man without love, Sarandon sjunger ”Take a piece of my heart”, eller när Christopher Walken sjunger ”My Delilah”. Väldigt roligt och otippat. Det känns som de tre bjuder rätt rejält på sig själva i sina nummer och gör det med en bra självdistans. Sånt gillar jag. Winslet gör också ett par nummer, inte lika roliga tyvärr tycker jag.

Men det är första halvan. Den andra halvan över går filmen till ett tråkigt drama. Sångnummren verkar ha tagit slut, verkar nästan som manusförfattarna la all krut på början och sen bara slängde ihop resten för att de ville få filmen klar. Tänk var bra den vore om de fortsatte så som de började, men nä nä de gjorde de inte. Och det drar tyvärr mer filmen mycket, för jag tycker den andra delen av filmen helt enkelt är för tråkig. 

Det finns en hel del kända ansikten med i filmen, utöver Gandolfini, Sarandon, Winslet och Christopher Walken dyker två andra upp från Sopranos. Steve Buscemi som där spelade Tony Sopranos kusin…Tony. Men sen Tonys jobbiga syrrra Janice, vad hon nu heter, spelar i den här filmen istället Gandolfinis dotter. En annan som spelar hans dotter, som jag inte heller vet vad hon heter, är hon som har huvudrollen i Weeds. 

Tja, det var väl vad jag hade att säga om den här filmen.

 Bild

 

VI

VI är en långfilm av Mani Maserrat. En film om destruktiv kärlek, men Anna Åström och Gustav Skarsgård i huvudrollerna. Den filmen kommer ha premiär i april, och jag vet redan nu precis vad som kommer hända i den, vad som kommer sägas, hur den kommer sluta. Men var inte orolig, jag kommer inte spoila någonting. Och hur kan jag veta allt det här, ja faktum är att jag läst manuset, men också för att jag varit med och jobbat under inspelningen. Jag jobbade som DIT och loggare, med uppgift att tömma materialet från minneskorten, kontrollera att alla tagningar gick att titta igenom, säkerhetskopiera, och konvertera och leverera till klipparen. Så jag har sett alla filmens tagningar, två gånger till och med eftersom jag var tvungen att kontrollera säkerhetskopian. 

Jag tänker inte skriva så mycket här om filmen, eller recensera den. Utan skriva mer om hur det var att jobba med den.

Den spelades in i maj förra året. Budgeten var liten, så liten så alla inklusive skådespelarna gick med på att få sin lön när filmen blir klar, OM Mani lyckas hitta någon finansiär. En gång tidigare har jag jobbat på en långfilm, Lassemajas Detektivbrå Skuggor över Valleby hette den filmen och den har heller inte haft premiär än. Då var det SF som producerade och finansierade den. Det blir rätt lätt så att man jämför de båda inspelningarna med varandra, vilken var bäst?

Ja arbetsförhållandena, i Lassemaja filmen spelade vi in den i en studio, mot greenscreen, hela, vara instängd i ett grönt rum i en månad, när du kommer dit är det mörkt ute och när du åker hem likaså (spelades in i januari förra året) såg inte dagsljus på en månad kändes det som. Det kändes kanske inte helt hundra. I Manis film var det ingen studio, utan vi var mest i en lägenhet. Jag satt mest i ett litet rum, datorn mot ett fönster ut mot korsningen Götgatan Ringvägen vid Skanstull. Jag delade rummet med kostym och smink. Det var trångt men jag hade oftast sällskap och det blev en liten egen gemenskap därinne. Visst det var trångt och varmt och inte alltid så kul, men oftast var det faktiskt helt okej.

Regissörerna då? De som ledde projektet? Ja det här känns lite sådär att skriva om, snart kommer det bli klart varför. Jag börjar med Mani, i mina ögon var han en bra regissör, gjorde aldrig skillnad på skådespelar, sig själv eller teamare. Nu satt jag mest inne i mitt rum och han var där scenen spelades in, så jag hade kanske inte så mycket kontakt med han när vi jobbade, men då jag hade det upplevde jag den aldrig som något problem. Walter Sönderlund som regisserade Lassemaja filmen var lite annorlunda. Där kunde man få lite pikar som ibland kanske var bifogade men inte alltid enligt mig. Han kunde vara lite onödigt hård mot han som spelade Lasse, Lukas som bara var i 10års åldern. Jag reagerade eftersom jag tyckte att han borde ha mer tålamod när han regisserade barn. Men han kunde också skämta mycket och vara väldigt rolig. Det som kändes sådär är pga att Walter i slutet av förra året gick bort av sjukdom. Så med andra ord när jag skriver negativt om honom skriver jag negativt om en död man. Och det känns olustigt.

Teamet då? Ja i Lassemaja filmen var det två läger kan man säga, de äldre gänget som dels hade de tyngre positionerna, och sen de yngre som hade den andra, och jag tillhörde. Så jag upplevde det hade de äldre mycket erfarenhet, av olika skådespelare och filmproduktioner, vilket de tyckte om att berätta, och lite på så sätt att man själv kände sig nedtryckt och inte skulle tro man kunde så mycket. De yngre var det annat med, de fanns givetvis de som jobbat på ett gäng grejer, men de talade på ett annat sätt. I VI fanns det nästan bara yngre personer, med blandad mäng erfarenhet. Jag upplevde aldrig det som någon nånsin hade problem med någon. Det fanns äldre också, men de var få och verkade mest tycka det var roligt att jobba med många yngre personer.

Så överlag var det bättre att jobba på VI än på Lassemaja. Att Vi funkade bra kanske berodde på att eftersom alla just då jobbade gratis och var benägna att det skulle bli bra, eftersom annars skulle de inte få några pengar. På Lassemaja fick man ju pengarna direkt, och skulle det inte bli någon film skulle jag ändå ha mina pengar. Fast det är väl samtidigt det som den inspelningen tar hem ett poäng jämfört med VI, där har jag fortfarande inte fått några pengar. Men jag tror de kommer komma, jag har på papper hur mycket jag ska få, filmen har ju en finansiär. Men jag tror det kommer dröja ett tag till, kanske tills filmen spelat in lite pengar och  då blir det en glad bonus. 

The Prestige

Två personer jobbar åt en trollkarl i London under 1800-talet. Den ena personen spelas av Hugh Jackman och den andra av Christian Bale. Jackmans fru jobbar också där. Under ett trolleritrick där hon blir knuten och ska sänkas mer i en vattentank, lyckas hon inte få upp knutarna runt händerna och där med drunknar. Jackman blir förkrossad både över att mist sin fru och på Bale som knutit knutarna runt hennes händer. De båda delar på sig och börjar ha egna shower. Men så fort den ena gör succé är den andra där och förstör det. Rivaliteten trappas bara upp och blir värre och värre. 

Utöver Jackman och Bale finns det flera skådespelare som gör sitt för att filmen ska bära, Michael Cane som är en slags ingenjör som jobbar åt Jackman, Scarlett Johansson som först är Jackmans assistent och älskarinna men sen byter sida till läger Bale, Andy Serkis är assistenten till uppfinnaren Tessla (Serkis som kanske annars är mest känd för att spela Gollum i Sagan om Ringen filmerna), och vem spelar Tessla om inte David Bowie. Alla gör enligt mig bra ifrån sig, men jag känner att jag mest vill gå in på Bowies prestation. Jag vet att han gjort fler filmer än den här, men jag har inte sett någon av de, därför vet jag egentligen inte hur bra han är framför kameran. Tessla gör han till en stel och korrekt person, vilket han gör bra. Men det är kanske inte den rollen som är så svår att göra, därav tycker jag mig inte kunna avgöra om han är en bra skådis. 

Filmen i sig är bra, riktigt bra. Gillar man som jag vändningar ska man se den här. Har du inte sett den förut, kan du omöjligt veta exakt hur den slutar. Sånt gillar jag. Alltså det är vändnigar hela tiden, ända in i det sista. Vad kan man annat säga än, bra. Filmen kom 2006 och fick två Oscarsnomineringar, för bästa art director och bästa foto, men jag tror den tyvärr inte kammade hem nåt av priserna. Sånt händer också, bara rycka upp sig och gå vidare.

BildPrestige, Hugh Jackman, Christian Bale, Tessla, David Bowie